Så lika men ändå så olika

Sunny

Gubben

Våra två hästar, Sunny och Gubben, är så lika till utseendet, eller ja egentligen inte när man ser dem precis bredvid varandra. Gubben är större och grövre och har ett enormt huvud om man jämför med Sunny. Men ändå. Trots att de ser rätt lika ut så är dom så väldigt olika. Jag har ju haft Gubben i några år nu, känns som hela livet och han har en sån där speciell plats i hjärtat. Det har inte varit den enklaste resan alla gånger, men definitivt inte en svår heller. Vi har lunkat genom många soluppgångar och lika många solnedgångar. Ridit barbacka över blomstrande ängar och lufsat runt i djupsnö upp till magen. Han är oftast så lugn och rätt tålmodig, även om det kan finnas dagar där det är just det motsatta.

Sunny har vi haft sedan december, och jag lär fortfarande känna henne. Hon är ganska svår att komma nära inpå, att få tillit ifrån. Hon har en distans som jag inte är van vid, men som gör att man vill jobba på desto mer. Nu har jag börja sett skillnad, hon behöver uppmuntran på ett helt annat sätt än Gubben. Han är ju nöjd med det mesta och tyr sig gärna till en. Sunny får man lirka lite mer med. Kanske rent av smöra lite för. Lite av "godis i fickan" typen, kela lite extra och prata mjukt. Hon läser av ens kroppsspråk väldigt noga och reagerar därefter. Sunny är inte den som trilskas, med gamla ord kan man väl säga att det inte är någon "dum" häst. Hon har en nerv, något speciellt. Det ska bli så spännande att i sommar få utforska mer med denna häst, när jag inte är lika höggravid som just nu.