Det har tagit emot att blogga sista veckorna, baksidan med att ha djur visade sig. Vår fantastiska Klara, unghästen, hoppet och framtiden fick tas bort. För att göra det till en kort historia så fick hon kolik och hennes tunntarm var inflammerad och hade slutat fungera. Det har gått tre veckor och jag tror fortfarande att jag ska se henne varje morgon jag drar upp rullgardinen. Suck. Men en sådan saknad betyder ju bara en sak - att hon var högt älskad. Hon var en i våran familj. Kvar stod Gubben och förstod precis vad som hänt. Inga gälla gnäggningar kom, bara några tysta suckar. Han visste och kände. Sedan dess har han stått vid grinden, ätit sitt hö i tystnad och spanat ut över landskapet.
Hästar ska inte stå ensamma, samtidigt som steget till att skaffa en ny kändes fruktansvärt tungt. Vi började så smått att titta på annonser. Vi vill ju absolut inte sluta med hästar så det fanns ju bara ett alternativ. Då vi varken hade råd, ork eller tid till att köpa en ung nordsvensk igen letade vi istället en häst i Gubben-stil. Vänlig, ridbar, go och erfaren. Vi hittade Sunny, en 14-årig tös som dessutom är Gubben upp i dagen. Man kan säga att hon är den kvinnliga varianten av honom till utseendet. Resten ska vi utforska tillsammans. Och Gubben? Ja, han blev stolt som en fura när han kom in och fick se denna donna i stallet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar