På tu man hand

Idag red jag ut på Klara ensam. Vår första långa tur utan sällskap. Vi var borta runt en timme och red genom skog och över åkrar till föräldrarnas gård för att sedan ta vägen hem, men då ledde jag henne eftersom byavägarna häromkring är så oerhört smala. Trots ett redigt snöras från ett tak intill oss och skällande jakthundar i skogen behöll hon ett bra lugn. Hon varken taktade eller ville snabba upp i trav. Däremot så märktes det att hon undrade var Gubben var. Hon gnäggade efter han två gånger, men det kan jag absolut leva med. Denna tur gav nog oss båda nytt självförtroende och nya mål. Det vi arbetar med främst nu när det är snö och is överallt är just självförtroendet, att man kan vara stark även om man är på tur ensam!

Gubben och jag tog en kortare tur på eftermiddagen. Då travade vi iväg i en ganska bra takt. Han gillar att få röra på långbenen!