Året 2015

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Det största jag gjorde, som jag aldrig gjort innan och inte planerar på att göra om, var att gifta mig. En sådan fruktansvärt fantastisk dag på alla vis. Men stressen innan. Åh, hej! Jag tror jag inte har återhämtat mig än.

Genomdrev du någon stor förändring? Jag hade semester, äkta riktig och lång semester, i fem veckor under sommaren. Min första någonsin faktiskt. En stor fördel med att ha ett fast arbete. Annars finns de flesta förändringarna som bevis hemma på gården, med diverse projekt som stall, ankhus och allt som hör djuren till.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en liten knådd kom ut sådär på sluttampen av året.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?  Förutom bröllopet, som känns svårt att glömma, dagen jag fick reda på att jag var gravid, den 8:e augusti.

Dog någon som stod dig nära? Många tunga besked har kommit, men peppar, peppar, ingen har dött.

Vilka länder besökte du? Jag höll mig mest i Sverige men svävade ut en vecka i Kroatien med nära och kära.

Bästa köpet? En hel hop med gamla fönster på en auktion i närområdet – till en billig penning.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att pappa klarade sin canceroperation med bravur! Peppar, peppar, jag håller fortfarande alla tummar jag har att allt går väl framöver också.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Inspiration. Jag känner hur jag mer och mer kvävs om jag inte få låta min inspiration ta över bitar av vardagen. Måla, skapa, teckna, bygga. Jag har redan planerat in mer sådant inför nästa år.

Vad önskar du att du gjort mer?  Tagit hand om mig själv, gjort små saker som gör stor skillnad.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig för jobbet som jag ändå inte kan påverka.

Favoritprogram på TV? Farmen och Bonde Söker Fru. Ser ni något mänster?

Bästa boken du läste i år? Julberättelser av Astrid Lindgren.

Största musikaliska upptäckten? Lee Brice med låten I don’t dance. Som även blev en av bröllopssångerna vi dansade till.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Självförtroende, jag är bra på det jag gör och vågar visa det mer.  

Största framgång på det privata planet? Att jag klarat av ett år med jobb, studier, gården och funnits där för familjen – samtidigt.  

Största misstaget? Inte berättat när jag mått dåligt för fler i min omgivning, jag har a lot of fasad, så att säga.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, men tröttare!

Vad spenderade du mest pengar på? Gården och djuren, utan undantag!

Något du önskade dig och fick? Utökad djurskara, ankorna fick vi i bröllopspresent.

Något du önskade dig och inte fick? Växthuset på plats. Vi grävde och gjorde klart, men orken fanns inte att flytta växthuset från Stolpås Gård till Pottäng Gård.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Var mer nära och kära i all enkelhet, tror jag?

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Den omöjliga önskningen om färre dåliga besked.

Vad fick dig att må bra?  Hästarna, alltid hästarna.

Vem saknade du? Morfar.

De bästa nya människorna du träffade? Jag har hållt mig till de jag redan känner och dom är alla bäst!

Mest stolt över? Min och Kalles kärlek till varandra och gården vi bygger upp tillsammans.

Högsta önskan just nu? Att pappa ska bli friskförklarad.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Prioritera annorlunda och för framtiden!

Julafton i bilder

Mycket har hänt detta år och kommer att hända under nästa. Tråkiga besked har kommit, men också glädjerika. Julen har alltid varit sådär speciell i min familj, och ännu mer speciell har den blivit under de år jag fått spendera den med min make (för nu kan jag ju säga så!). Vi bjöd hem släkten och ställde till med en riktigt varm jul, för precis så kändes den. Varm. Känslosam och viktig. Det är en tid att se varandra och vad vi har att vara tacksamma för. 

Sunnys andra dag på Pottäng

Sunny har utforskat hagen idag på Pottäng och efter att hovslagar Elin varit här och verkat fötterna så fick hon gå tillsammans med Gubben. Hittills verkar det funka bra. Kloka hästar detta. Gubbens tomma blick har åter fyllts av glädje och stolthet över en ny vän, precis som det ska vara:

I sakta mak går livet vidare. Bit för bit fixar vi det tillsammans!

Tråkigheter och nyheter

Det har tagit emot att blogga sista veckorna, baksidan med att ha djur visade sig. Vår fantastiska Klara, unghästen, hoppet och framtiden fick tas bort. För att göra det till en kort historia så fick hon kolik och hennes tunntarm var inflammerad och hade slutat fungera. Det har gått tre veckor och jag tror fortfarande att jag ska se henne varje morgon jag drar upp rullgardinen. Suck. Men en sådan saknad betyder ju bara en sak - att hon var högt älskad. Hon var en i våran familj. Kvar stod Gubben och förstod precis vad som hänt. Inga gälla gnäggningar kom, bara några tysta suckar. Han visste och kände. Sedan dess har han stått vid grinden, ätit sitt hö i tystnad och spanat ut över landskapet.

Hästar ska inte stå ensamma, samtidigt som steget till att skaffa en ny kändes fruktansvärt tungt. Vi började så smått att titta på annonser. Vi vill ju absolut inte sluta med hästar så det fanns ju bara ett alternativ. Då vi varken hade råd, ork eller tid till att köpa en ung nordsvensk igen letade vi istället en häst i Gubben-stil. Vänlig, ridbar, go och erfaren. Vi hittade Sunny, en 14-årig tös som dessutom är Gubben upp i dagen. Man kan säga att hon är den kvinnliga varianten av honom till utseendet. Resten ska vi utforska tillsammans. Och Gubben? Ja, han blev stolt som en fura när han kom in och fick se denna donna i stallet: 

Norrabergets julmarknad 2015

Idag var första dagen på Norrabergets julmarknad i Sundsvall! Jag, Amanda och hennes mamma var där och sålde våra hantverk. En riktigt lyckad dag som till och med gick lite bättre än plus minus noll efter hyra och material. Mycket folk och lite vitt på backen gjorde stämningen fantastisk!

Äpplen i miniatyr

Senast på pyssellistan inför Norrabergets julmarknad i Sundsvall stod små äpplen gjorda av lera. Knådade ihop dem igår kväll och målade dem idag, gillar verkligen denna snabbtorkande lera! Tänker mig att alla mina halsband kommer gå för 50:- styck - det är ju sådant jag själv tycker är halv nöjet med att gå på marknader. För det första uppskattar jag stämningen och för det andra vill jag kunna fynda! Därav kommer jag att hålla låga priser.

Julkort

Har knåpat ihop ett julkort som jag ska försöka printa ut ett gäng av inför Norrabergets julmarknad i Sundsvall. Gjord i tusch, inscannat till datorn där jag sedan färglagt i Photoshop. Det tar ganska lång tid, men jag gillar att fixa färgläggningen i datorn. Det blir så skarpa och härliga färger!

Ugglor och rävar

Nu är Amanda och jag igång inför årets julmarknad på Norraberget i Sundsvall. Det är, utan att ljuga, en helt fantastisk marknad! Det brukar vara en sådan härlig stämning, stort utbud på hantverk, massor att äta och smaka, sång och musik, tomtar och allt därtill!

I år har jag haft tusen idéer som vanligt. Ugglor och rävar är två av dem. Dessa är gjorda av en självtorkande lera. Jag har inte använt mig av så mycket lera i mitt hantverk förut, men nu har det intresset verkligen satt in. På kvällarna när tv:n går och lugnet har lagt sig på gården så kan jag knappt sluta göra små figurer. Hela vardagsrumsbordet är fullt, det är tur att karln aldrig klagar.

Första julfixet

Jodå, ibland är jag (verkligen) i tid med saker och ting! Som i år har jag en sådan fruktansvärd längtan till julen, jag är nästan lika tidig som Ikea i min iver. Smurfade runt på Pinterest imorse och kom över något så roligt som varm choklad på pinne. Det måste man ju bara prova?! Jag som också är ett typ av Oboy/choklad monster tänkte direkt att detta måste finnas med på gottigott bordet den 24:e december.

Varmchoklad på pinne.

Det är bara doppa hela kalajset i rykande varm mjölk och röra om som vanligt - bara mycket festligare!

Rönnbär och tända ljus

Igår gjorde jag lilla höstrycket i köket. Bytte duk, plockade in rönnbär och tände levande ljus. Det är något speciellt med första gången man tänder ljus när årstiden verkligen går från ljust till mörkt. Nu är jag redo för resten!

Livet med de jag älskar

Vissa dagar är viktigare än andra att minnas allt man har kärt. Tillåta sig själv att inse vad man har. Jag älskar mitt liv med Kalle, hästarna och min familj. Med vår gård och den korta biten hem till mina föräldrar. Den gemenskap vi har tillsammans och glädjen vi får av varandra. Vissa skrattar och kallar oss för "Bullerbyn", om de visste hur det värmer mitt hjärta. Det är så jag vill leva och det är så vi har det tillsammans.  

Miljöträning och systerskap

Igår miljötränade vi Klara ordentligt. Efter en tur ut på Alnös landsväg hann vi möta ett helt gäng bilar, en epatraktor, en buss, skriande hästar, en golfbana i bruk och flera suspekta vägskyltar och utgrävningar i diket. På tillbakavägen går vi på rid/travspåret som sträcker sig fram till mamma och pappas gård. Där tränar en tjej galoppintervaller med sin häst. Klara såg då mest brydd ut. Trots att de passerade med hejdundrande fart på den smala banan, stannade hon mest bara till och gick sedan vidare. Hon är bra cool Klara.

Senare på kvällen händer något magiskt. Vi är hos Kalles föräldrar i underbara Lögdö när svärfar får för sig att vi ska ta bilen ut till kusten eftersom vädret var helt fantastiskt. Sagt och gjort! Efter denna väg bor svärmors bror som föder upp nordsvenskabrukshästar och norska dölehästar. Jag vet också att han äger Klaras halvsyster, som alltid varit den där drömhästen i färg, ras och storlek. Jag blir så nyfiken på om hon finns kvar i hans ägo, så vi åker och hälsar på. Och där står hon. Fyraåriga Tindra. 

En urusel bild på en fantastisk häst, men vem vet, kanske kan jag ta någon bättre bild i framtiden. Hon är nämligen till salu... 

Kalle hjärta Sandra: del 1

Förberedelser av bröllopsfesten

Här är bildbomb nummer ett från mitt och Kalles bröllop som har taggen #kallehjärtasandra på Instagram. Trots att jag och alla vänner som hjälpt till inför denna dag började långt i förväg med alla förberedelser så blev det ungefär en vecka utan sömn innan det var dags. Att stå för festen helt själv är så mycket arbete. Har man dessutom studerat Pinterest i flera månader i förväg blir inte kraven på sig själv direkt lättare. Vi köpte denna gård för ungefär ett år sedan, och att vi skulle ha bröllop och dans på logen redan sommaren därpå fanns inte någonstans på kartan. Jag ska bjuda på några bilder som visar hur logen såg ut där på höstkanten 2014. 

Den rensning vi gjorde där, med hjälp av våra fantastiska familjer, går ta mig tusan till historien vad det gäller denna gård. När vi i spöregn fraktar bort det dåliga höet som var kvar, när vi kör de otaliga vändorna till soptippen med bråte, när vi bokstavligen dammsög en loge. Ja, jag blir faktiskt lite svettig nu när jag tänker tillbaka på det hela. Men jag hade en bild i huvudet och om det inte blev så som jag tänkt så.. Nej, det skulle helt enkelt bli som jag hade tänkt, inget annat gick jag med på. Och det var tur att jag var så fast besluten om det, annars hade jag nog gett upp gång på gång. Trots det var förberedelserna nästan det roligaste, när en så lång process tillslut leder till en sådan fantastisk dag är det så värt det. Fortsättning följer.