lördag 9 juli 2016

Pusta ut


Nu är skörden inne. Guldklimparna är omslutna av den vita plasten och vi kan pusta ut. Det blev fem intensiva dagar och igår natt klockan 00.30 kom vi hem och allt är faktiskt färdigt. Trots att vi är helt slut nu så är det en sådan lyx med dessa hösilage balar. Jag minns när jag mindre och man tog in både småbalar och löshö. Då var det 3-4 veckor som gällde. Och inte bara för några få utan ALLA, barn som vuxna, annars fanns inte en chans att hinna. Vilket man inte gjorde ändå vissa år. 


Men det är andra tider nu, både på gott och ont. Maskinerna är dyra och man kan mest se detta som ett brinnande intresse. Skulle det vara billigare att köpa hö av en annan bonde? Ja, det skulle det. 



Men varför kan man då tänka? Det är enkelt. Vi håller våra fält öppna. Det är gemenskap. Det är ett intresse. Vi behåller kunskap som annars skulle gå förlorad. Vi för över detta till våra barn. Vi vet vad som är i balarna. Vi värdesätter hantverket. 


Det har varit Gottfrids första höskörd. Men troligen inte den sista. Han har åkt traktor, tagit otaliga vändor i barnvagn ner på åkrarna med fika, kollat på när jag och mormor har krattat kaninhö i dikena och fått känna den riktiga lukten av sommar - nyslaget gräs. 



Det mesta är kört med vår egen traktor, men i dessa nya tider slängde vi förra året in handduken och fick be om hjälp. Att hålla med bal- och inplastningsmaskiner är en dyr historia. Efter ett stort haveri i pressmaskinen i fjol lejde vi denna del till fantastiska Maskinringen. När vi har slagit, vänt upp höet och strängat det så kommer grabbar från trakten som ingår i Maskinringen och hjälper oss med själva press- och inplastningsprocessen. Det kändes först trist att vi inte kan göra allt själva längre, men å andra sidan stödjer man lokala bönder som ställer upp med sina maskiner som är långt mycket mer effektiva än de vi använde. 



Här rullar Maskinringens ekipage våra balar med hjälp av min drömtraktor - en John Deere. En dag ska jag äga en sådan, om det så är en gammal och skruttig. Så är det bara.



Det blev många fikapauser i skuggan, här somnade vi in på en filt i det mjuka gräset. 


Men idag pustar vi ut. Har sovmorgon och laddar för i eftermiddag, för då blir det skördefest!
SKÅL!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar