Blyerts

Jag brukar försöka träna på de olika tekniker jag gillar att använda med jämna mellanrum. Hitta nya knep och utöka min kunskap. Denna gången tog jag mig frihet att avbilda den stiliga hästen Arthur från www.vivus.blogg.se. Hästmuskler är alltid roligt att teckna i blyerts! 

Raider

Mamma och pappa har länge varit på jakt efter en pudelvalp då deras kungspudel Arrak börjar bli till åren. Men det är lättare sagt än gjort, men nu är han tillslut här, bara ett gäng veckor gammal. Raider. En ullig boll med nålar till tänder. Lukten av valp och dom där busiga ögonen. Man blir helt såld.

Hallen

Igår gjorde jag om i hallen. Det är ett utrymme som väldigt lätt blir till en avlastningsyta för oss, speciellt nu när vi har barn. Det är barnvagn, babyskydd, kläder och hattar överallt! Men nu har allt fått sin plats. Vi har egentligen en ganska stor hall, vilket man känner bättre nu. Jag har länge drömt om ett runt bord mitt i en stor hall, men riktigt såå stort är det inte. Men jag nöjer mig gladeligen åt ett halvbord mot väggen också. Syrran känner här in den nya möbleringen. 

Lampan i bakgrunden ropade jag in på auktion i måndags. och blommorna är plockade i trädgården, om någon vet vad de heter så hojta gärna till! 

Dessa hästar hittade jag på loppis i Backe i Jämtland. Den lilla porslinshästen klarade sig hela vägen hem och jag var så nöjd, tills jag klev ur bilen hemma på gården och tappar den i backen. Ett ben är dock limmat nu och den är så återställd som den kan bli! 

Jag blev så väldigt fäst vi tavlorna också, man kan ju aldrig få för mycket hästar hemma. Även om två är ganska lagom i hagen så har jag betydligt fler inne. Gillar den här äldre tecknade stilen på hästar. Oooh, den ger mig nästan rysningar. Det är så vackert. De ska upp på lämpligt ställe i hallen så jag kan titta på dem varje dag!

Skördefest 2016

Varje år efter skörden blir det skördefest. När all press och stress har lagt sig finns inget finare än att samlas och pusta ut tillsammans. Att vara månskensbonde är ingen enkel grej, det är inte bara den där idyllen man kanske tänker sig. Det ligger enormt mycket arbete bakom. Och tur, med vädret då. Det väder vi fick i år har jag aldrig skådat tidigare. Inte pappa heller. Under de dagar vi valde att lägga skörden hade vi strålande sol, vind och daggfria nätter. Det kan inte bli bättre än så. Ibland blir det mer åt ensilage-hållet än hösilage när vädergudarna inte vill vara med. Men nu är höet snustorrt i balarna. Det tackar vi för. 

Kalle dansade runt på mamma och pappas uteplats medan han skötte grillen. Inte fullt lika på lyset som det kanske ser ut. 

Det blev långbord, festdukning och proppmätta magar. 

Sedan spelade vi kasta gris i jumboform, klart uppskattat av både barn och vuxna!

Vi höll till på vedbacken i solnedgången och alla tog med vad de gillade att dricka. Syrran blev förtjust i ölen Karlovacko när vi var i Kroatien och brorsan körde på Alnös eget bryggeri Dykes Brewery. 

I långa rader står nu balarna uppstaplade. Man blir aldrig rikare som bonde än då skörden står klar. 

Brorsan satte vinnarskallen till.

Jag och Kalle fångar de sista solstrålarna.

Lilly hade klätt upp sig.

Och mamma är lika vacker som alltid!

Syrran och mamma i en magisk solnedgångsdans, haha, eller är det ett styrkeprov?

Sommarlov

I veckan har min brorsdotter Lilly hängt med oss om dagarna, istället för att hoppa över till en annan förskola när det är sammanslagningar under sommaren. Så roligt för oss! Att vara tillsammans med barn under deras sommarlov får en verkligen att minnas hur sommarloven kändes. Vi har åkt på utflykter, badat, slappat, tittat på film, ätit på restaurang, solat, dansat, varit med djuren, druckit saft och lyssnat på hög musik. Hon bjöd in mig i den där pirriga sommarlovskänslan som bara barn kan skapa. 

Sista dagen hade hon med sig sin "Elsa klänning" som jag sydde till henne precis då när Frost-filmen kom ut. Några gamla gardiner fick nytt liv och Lilly bara älskar den! Hon slänger med släpet (som är betydligt kortare nu än när hon fick den, hon växer ju så snabbt) och känner sig sådär fin och elegant som man ju gjorde när man var barn och klädde upp sig med diverse saker man kunde hitta, helst då i mammas garderob.  

I min garderob fann hon hårbandet med rosorna och jag kunde inte låta bli att toppa klädseln med ett armband som jag gjorde för någon vecka sedan. Det blev som en älv-känsla när hon sprang runt i den lummiga trädgården.

Pusta ut

Nu är skörden inne. Guldklimparna är omslutna av den vita plasten och vi kan pusta ut. Det blev fem intensiva dagar och igår natt klockan 00.30 kom vi hem och allt är faktiskt färdigt. Trots att vi är helt slut nu så är det en sådan lyx med dessa hösilage balar. Jag minns när jag mindre och man tog in både småbalar och löshö. Då var det 3-4 veckor som gällde. Och inte bara för några få utan ALLA, barn som vuxna, annars fanns inte en chans att hinna. Vilket man inte gjorde ändå vissa år. 

Men det är andra tider nu, både på gott och ont. Maskinerna är dyra och man kan mest se detta som ett brinnande intresse. Skulle det vara billigare att köpa hö av en annan bonde? Ja, det skulle det. 

Men varför kan man då tänka? Det är enkelt. Vi håller våra fält öppna. Det är gemenskap. Det är ett intresse. Vi behåller kunskap som annars skulle gå förlorad. Vi för över detta till våra barn. Vi vet vad som är i balarna. Vi värdesätter hantverket. 

Det har varit Gottfrids första höskörd. Men troligen inte den sista. Han har åkt traktor, tagit otaliga vändor i barnvagn ner på åkrarna med fika, kollat på när jag och mormor har krattat kaninhö i dikena och fått känna den riktiga lukten av sommar - nyslaget gräs. 

Det mesta är kört med vår egen traktor, men i dessa nya tider slängde vi förra året in handduken och fick be om hjälp. Att hålla med bal- och inplastningsmaskiner är en dyr historia. Efter ett stort haveri i pressmaskinen i fjol lejde vi denna del till fantastiska Maskinringen. När vi har slagit, vänt upp höet och strängat det så kommer grabbar från trakten som ingår i Maskinringen och hjälper oss med själva press- och inplastningsprocessen. Det kändes först trist att vi inte kan göra allt själva längre, men å andra sidan stödjer man lokala bönder som ställer upp med sina maskiner som är långt mycket mer effektiva än de vi använde. 

Här rullar Maskinringens ekipage våra balar med hjälp av min drömtraktor - en John Deere. En dag ska jag äga en sådan, om det så är en gammal och skruttig. Så är det bara.

Det blev många fikapauser i skuggan, här somnade vi in på en filt i det mjuka gräset. 

Men idag pustar vi ut. Har sovmorgon och laddar för i eftermiddag, för då blir det skördefest!

SKÅL!

Sommarens skörd

Nu har skörden för 2016 så sakta börjat. I år blir det 10 hektar som ska tas in så hästar, får, ankor och kaniner får smaska hö i vinter. Då vädret är lite osäkert senare i veckan så testkörde vi maskinerna på en mindre lägda idag, men hoppas kunna köra på ordentligt imorgon. Allt hänger på vädret. Precis allt. 

Lilly, Anton och Tessan hängde med ner till markerna för att kolla på när Kalle vände upp strängarna han slagit tidigare på dagen. 

Och Gottfrid sov i sin vagn.

Detta är den bästa tiden på året, trots att det ofta slutar med många och långa nätter i traktorn. Det är sådan stämning. Kombinationen av solen som sakta går ner och doften av nyslaget gräs värmer ända in i hjärtat. 

Imorgon får vi se vad vädergudarna säger. Håll tummarna att regnet håller sig borta!