Hästarnas form och träning

Gubben: Mitt älskade gamla 18-åriga charmtroll får stå ut med mycket. Inte bara det att han är lägst i rang, alltid får äta sist och aldrig får leka i hagen (som han älskar), han får också stå i skymundan av Klara när det kommer till aktivering. Det bästa med honom är att han klarar det. Han är lika go om det så går två veckor mellan ridturerna. Men nu har det blivit bättre! Igår var han och jag på en långtur ensamma. Så härligt, det är nyttigt att varva ofta mellan hästarna, de är så olika och lär mig saker på skilda vis. 

Mitt mål med Gubben nu är att han får komma ut och röra på sig, trava snabbt som han gillar, mumsa gräs i skogen och bara må gott. Plus att jag tillägger longering. Jag har nöjt mig med att han galopperar i korallen och kommer antagligen lägga ner mitt tidigare fokus på galopp i ridningen. När vi får till vår korall på vår gård kommer hans träning naturligtvis fortsätta där, och kanske tar jag åter igen upp det då. Men det känns inte som ett måste. Aktiv pensionär känns som ett gott mål.

Klara: Den lilla tösen blir nu fem år. Jag trodde inte frön början att det skulle gå så bra som det ändå gjort med henne. Vi kan rida ut på turer både med sällskap och på tu man hand. Hon skrittar, travar, galopperar och gör halt på kommando när man longerar eller arbetar i korallen, nu är det bara att fortsätta nöta på det. Hon känns mer och mer stabil på uteritt. Tryggare i sig själv, även om det behövs mer träning.  Hon behöver miljöombyten, det är något jag vill satsa på till sensommaren, lasta och fara iväg någonstans. Kanske till svärmor och rida ut tillsammans med henne och fina Perlina. Klara behöver åka mer transport, se nya platser och bli världsvan. Det är ett enormt och jätteviktigt mål för oss. Hennes kondis måste bli bättre, hennes mage är för rund och sommarbetet ska stängas ut bit för bit. Går det som jag vill ska vi träna galoppen uppsuttet mer i sommar, jag har bett svärmor komma till oss och hålla kurs i hur jag kan samla henne inför galoppträning. Så spännande! 

Klara tar mest tid, vilket känns mest naturligt. Hon behöver det och hennes ålder kräver det. Men det känns som det går framåt, men som vanligt önskar man att det fanns mer timmar på dygnet.  

Med våren i sikte

Med våren i sikte tar vi oss an en massa projekt som legat i dvala under vintern. De har grott och växt och rotat sig under årets mörka månader och nu sätter de fart! Det byggs i varje hörn och svetten lackar. Stora planer kommer med mycket jobb - precis som sig bör!

Allt kommer att visas på bloggen i sinom tid, men idag bjuder jag bara på ett gäng bilder som hör våren till. Det blommar för fullt i vår syrenberså och jag suger verkligen åt mig av den energi färgerna kommer med.

Wille njuter av värmen. När han är inomhus lägger han sig mer än gärna på en matta som solen sträcker sig över. 

Vår vän Henke var här och väckte upp en fjäril. Han är mer eller mindre en expert på fjärilar och i sommar blir det exkursion här på gården! 

Fåglarna äter fortfarande gärna ur mathållarna, denna domherre (gissar jag?) mumsar hemma hos mamma och pappa på Stolpås Gård. 

Uppryck

Nu är vi igång med Klaras träning. Äntligen! Nu är det inte bara magen som ska väck utan nu ska vi ta itu med miljöträning också. Det är viktigt att Klara kan vara utan Gubben och fortfarande känna sig trygg. Trygg med oss som sällskap. Sedan är det henne kondis och form som måste komma till rätta. Vi har börjat väga in höet mer nu än vi gjort tidigare, till Klaras stora förskräckelse! Nu gnäggar hon så fort man öppnar ytterdörren. Jag vill gärna att de ska kunna ha tillgång till hö hela tiden, men det är nog bara och inse att det inte går. Klara fixar inte det! Hon föräter sig.

Sedan till hennes träning, vi har ju ridit ut och longerat och så vidare hela tiden, men nu lägger jag in mer fokus. Jag ska sikta på att longera henne varje morgon cirka 10 minuter. Bara för att checka av henne och få in rutin både för mig själv och Klara. Sedan ska vi rida ut mer ensamma. Hon klarar av det bra men ska bli bättre! Jag själv behöver också mer självförtroende. Det är synd att man måste rida så mycket efter smal byaväg här för att komma någonstans, men det är inte så mycket att göra åt. Jag har sett ut en bra åker 500 meter från vår gård, den hör till mamma och pappas sommarhage, och där har vi fått lov att rida och träna så mycket vi vill. Det blir perfekt inför sommaren! Då blir det både miljöträning dit och möjlighet till "ridbaneträning" på åkern. Jag ska ta dit mina egengjorda bommar och små hinder och försöka göra så varierad träning där som möjligt. I nästa inlägg kommer en mer detaljerad beskrivning av var vi ligger i träningen just nu, vad som går bra och vad som kan bli bättre.

Lördagslunken

Vissa helgdagar är bara så underbara, denna dag har bara lunkat på. Vi har fixat ute på gården och haft besök. Kalles mamma, bror och brorsbarn kom förbi, samt min bror och brorson. Det blev korvgrillning, krattning och en massa mys. Kalles bror har skaffat sig en jakthund för ett tag sedan och idag följde han med hem till oss: 

Russi

Svärmor och två huvudfotingar äter korv i solskenet.

Odin älskar att busa med Russi som mer än gärna busar tillbaka. Tänk vilken vänskap som kan finnas mellan barn och hundar.

Min brorson Arvid är den mest hjälpsamma man kan tänka sig, han tog tag i krattningen, hjälpte till att lasta ved och är alltid så villig att arbeta. Han skulle kunna gå med vedträn långa som han själv hela dagen. Man blir alldeles varm i hjärtat när han vinglar fram mellan vedbacken och fyrhjulingsvagnen. 

Kalle har fortsatt fixa i stallet och ströat virke på logen. Så härligt att se han gå omkring och småvissla och bara njuta av att snickra och bygga och dona på vår alldeles egna gård.

Kalle

Eira, Kalle och Arvid

Jag och svärmor krattade i rabatter och syrenberså. I bersån är det fullt av dessa små blå underverk, jag vet dock inte vad de heter?

Nu längtar jag till att syrenerna blommar ut och jag kan ha lunchbjudningar, lata fikastunder och sena kvällar med musik där. En syrenberså har alltid varit en dröm och att det fanns en på gården vi köpte är nästan ofattbart, den är så väl omhändertagen och inte alls igenväxt. 

Önskar er alla en trevlig lördagskväll!

Heja våren

Känns skönt med det våraktiga vädret som kommer och går. Nu börjar det tina upp och vårstädningen ute har tagit fart. Kalle rensar upp bland den bråte som finns kvar runt om på gården nu när han är ledig och jag hjälper till så gott jag kan. Längtar tills jag kan börja kratta ren gräsmattan och alla rabatter, det är nästa milstolpe inför våren och sommaren.

Idag hittade jag även årets första (för mig) blåsippa. Så nöjd! 

Fix inför sommaren

Igår fick jag lite fix inför sommaren gjort. Då kommer det nämligen hända spännande grejer! Ska berätta mer om det inom kort, jag kan ju avslöja att allt kommer avslutas med en rejäl logdans!

Långtur till häst

Denna påskmorgon tog vi hästarna på en riktig långtur, vi var nog ute två timmar. Först red vi till en bekant och tittade på hennes fantastiskt fina bruksvalack. En isabellfärgad skönhet med lång vit magisk man. Skulle ju naturligtvis tagit kort på han. Efter det red vi vidare till Ås och upp på berget för att skåda utsikten över havet. Där blåste det liv i Klara som gärna ville trava i uppförsbackarna. Jag tror hon gillade att få komma ut lite i terrängen också. När vi kom tillbaka till byvägen igen var hon lugn som en filbunke. Vi passade även på att rida förbi hos mamma och pappa på Stolpås Gård, och där hade vi sån tur att dom precis satt och fikade på farstukvisten. Det smakade verkligen underbart med en kopp kaffe och fika innan vi begav oss hemöver via åkrarna och skogen. Vi avslutade sedan med en sträcka i trav, som Gubben älskar så mycket. Han sträckte ut sina långa ben och höjde huvudet i typisk travarstil och bara njöt. Jag struntade i allt vad form heter i ridvärlden och följde bara med (tills det gick för fort och jag inte kunde hålla takten längre). Så skönt att ha motionerat hästarna både fysiskt och psykiskt, det kommer jag leva gott på resten av dagen!

På fika hos mina föräldrar.