Galopp, mage och självförtroende

Klara är en unghäst under min egen utbildning. Ibland glömmer jag bort det. Hon är så trygg och stabil de allra flesta gånger så man blir bortskämd.
Nu under vintern tycker jag att det är svårt med träningen, men jag försöker hålla mig till någon form av träning varje dag. Minst en kvarts longering i olika tempo.

Tack vare lite strängare ransonering på maten har hennes tjockmage börjat ge med sig och naturligtvis gör mer kontinuerlig träning sitt också. 

Galoppen har vi fortsatt träna på i korall och på longerlina. I korallen låter jag henne ta några varv innan jag bryter av henne till trav men på longerlina har jag sparat ner henne till endast kvartsvarv eller ett halvt varv. Det syns på henne att det är märkbart jobbigt så vi tar det bit för bit. Dessutom är mitt främsta mål med galoppen nu att hon tar den på mitt kommando "Gaalopp". Detta har hon blivit mycket mer säker på nu. Jag kan skifta mellan trav och galopp samt galopp och trav flera gånger utan att behöva stanna henne emellan. 

Uppsuttet har jag inte provat någon mer galopp än, men det känns som om det är på gång inom en hyffsad framtid i alla fall. Fast det är klart, Kalle galopperade med Klara på vår senaste uteritt. Då jag och Gubben drog iväg i en trav uppför en backe så kände Klara att hon inte hängde med riktigt och tog en mjuk och fin galopp istället. Så det känns inte så långt bort. 

Annars fortsätter vi att träna självförtroendet genom att rida eller gå promenader på egen hand. Ibland går det helt utan problem och ibland ropar dom efter varandra så man håller på att få ett spel. Men det är bara att träna på  

För övrigt går dom på lösdriften i godan ro, även om dom är i själva lösdriften oförskämt lite. 

På tu man hand

Idag red jag ut på Klara ensam. Vår första långa tur utan sällskap. Vi var borta runt en timme och red genom skog och över åkrar till föräldrarnas gård för att sedan ta vägen hem, men då ledde jag henne eftersom byavägarna häromkring är så oerhört smala. Trots ett redigt snöras från ett tak intill oss och skällande jakthundar i skogen behöll hon ett bra lugn. Hon varken taktade eller ville snabba upp i trav. Däremot så märktes det att hon undrade var Gubben var. Hon gnäggade efter han två gånger, men det kan jag absolut leva med. Denna tur gav nog oss båda nytt självförtroende och nya mål. Det vi arbetar med främst nu när det är snö och is överallt är just självförtroendet, att man kan vara stark även om man är på tur ensam!

Gubben och jag tog en kortare tur på eftermiddagen. Då travade vi iväg i en ganska bra takt. Han gillar att få röra på långbenen! 

En snål renovering

Med nyköpt hus och gård så får det bli snåla renoveringar. Men det är just det som taggar mig! Att få mycket för lite, det är de små utgifterna som gör allt möjligt. Ena rummet på övervåningen har jag nu målat om (både tak och väggar), rosa blev vitt. Tanken är att detta så småningom ska bli mitt lilla bibliotek. Jag har alltid velat ha ett rum fyllt med böcker och en liten löshörna. Det är en sådan barndomsdröm som fortfarande är lika stark. Det är något magiskt med böcker!
Väggfärg och takfärg kommer från Rusta 249:- respektive 99:-, fåtöljen är efter mammas morfar, trälådan hittade jag i boden, mattan är från Lagerhaus 99:-, gula kudden, de gula ljusen och tyget bakom fåtöljen är från Ikea och kostade tillsammans ca 70:-, pedistalen och kopparskålen är från Erikshjälpen 20:- och 10:- och fuskfällen är från Rusta och gick på 49:-.

Fortsättning följer!

Snickarboa

Kalle går gärna till vår snickarbod utan att ha gjort någe hyss. Han har hittat ett nytt intresse, nämligen att göra knivar, så det blir någonting jag kommer att följa här på bloggen. 

När vi köpte gården var snickarboden till bredden fylld med saker. Hur mycket tur kan man ha? I mångas ögon kanske det är skräp, men är man intresserad av hantverk är detta en dröm! 

Isen

Det har varit en trist period med mycket is här ett tag. Varmgraderna smälte all snö och gjorde något som liknar skridskobana på gårdsplanen. Vilket försvårar det mesta. Inte för att detta är något ovanligt på den ö vi bor på utan snarare just typiskt. Men igår snöade det lite igen, och jag hoppas att natten gett mer nu när jag strax ska hissa rullgardinen.

På bilden ser ni Klara och mig på hal is. Tur det finns broddar till hästar med! 

Man tager vad man haver

I vardagsrummet har jag länge saknat lampor i de stora fönstren. Jag har haft några ståendes där på fönsterbrädorna, men inget har riktigt passat in. Nu när julpyntet är undanpackat  igen blev det således väldigt tomt i fönstren. Jag har tidigare gjort egna lampor av hampasnöre, som även de står i vardagsrummet så jag tänkte vad tusan.. Traskade ut i boden och hittade mer snöre, tog ståltråd och lampsladdarna från två gamla julstjärnor och så slutade det så här. Man tager vad man haver. 

Enkelt, men ändå ganska effektfullt.

Året som gått

Året som gått har haft ett innehåll utöver det vanliga för min del. Kortfattat så har vi förlovat oss, köpt drömgården, renoverat, jag har fått fast jobb, börjat studera och hittat tillbaka lite till glädjen av att teckna och skapa. 2014 är verkligen året då allt hände.