Igår eftermiddag hämtade vi hem hästarna, praktiskt nog kunde vi ju bara gå den dryga kilometern mellan gårdarna. Det var precis som om dom visste att något alldeles extra var på gång, öronen pekade framåt och till och med Klara trampade på i bra takt.
Nu har dom tillbringat sin första natt i nya hagen och i den nya lösdriften och det har gått bra trots att båda har varit lite spända, sprungit runt och varit nyfikna. Men det är ju högst naturligt, konstigt vore det ju annars.
Jag har mest funderat över Gubbens flytt, han brukar inte ha problem med nya platser, men däremot gillar han inte nya tak att gå in under. Han har ju den klassiska häst-klaustrofobiska sjukdomen, våga vägra att gå in under en massa konstiga tak. Men jag ledde in honom i lösdriften igår när Klara redan stod därinne och då gick det bra, även om det syntes att han var lite obekväm. Men har han gått in en gång så har han kommit över den där mentala spärren. Så jag känner mig så nöjd med allt just nu!
Klara tar det bara lugnt hon. Hon är ju så cool, i vissa fall kan man tro att det är hon som är 17 år och Gubben 4 år. Dom kompletterar varandra fint, i vilket fall som helst.
Det är lite mer trafik, folk och rörelse för hästarna här då gården ligger intill byavägen, men det kan vara bra träning, det finns delar av hagen de kan gå till om dom vill ha mer lugn och ro.
Vi köpte ju ett slowfeeding nät också, för att kunna ha fri tillgång på foder. Det blev inte det nät vi tänkt, vi ville ha ett sådant man stoppar ner balen i och hänger öppningen uppåt, men det kändes för dyrt just nu så vi budgetköpte det här nätet på
www.gardsshopen.se för under femhundringen. Rutorna är på 3,5 cm och vad jag har förstått är det en bra storlek? Detta nät trär man över balen bara, men för att få det att sitta kvar, och så att hästarna inte kan tjuväta underifrån så köpte vi ett smalt spännband som jag flätade in längst ner i nätet och spände åt rejält. Ingen tjuvätning här inte.
Drog ut några hötussar först, men dom fattade snabbt vad det här handlade om. Kalle har byggt det här foderbordet för att underlätta hantering och för att balen ska stå bra och i lämplig höjd. Vi fäste också en karbinhake i nätet uppe på och en kedja till väggen, så inte nätet säckar ihop när dom börjat äta ur balen.
Nu hålls alla tummar att det fortsätter gå som det ska med allt, och herregud vad skönt att bara kunna dra upp rullgardinen i sovrummet och se dom utanför. Det är det här vi har jobbat för hela hösten.
