Miljöträning och systerskap

Igår miljötränade vi Klara ordentligt. Efter en tur ut på Alnös landsväg hann vi möta ett helt gäng bilar, en epatraktor, en buss, skriande hästar, en golfbana i bruk och flera suspekta vägskyltar och utgrävningar i diket. På tillbakavägen går vi på rid/travspåret som sträcker sig fram till mamma och pappas gård. Där tränar en tjej galoppintervaller med sin häst. Klara såg då mest brydd ut. Trots att de passerade med hejdundrande fart på den smala banan, stannade hon mest bara till och gick sedan vidare. Hon är bra cool Klara.

Senare på kvällen händer något magiskt. Vi är hos Kalles föräldrar i underbara Lögdö när svärfar får för sig att vi ska ta bilen ut till kusten eftersom vädret var helt fantastiskt. Sagt och gjort! Efter denna väg bor svärmors bror som föder upp nordsvenskabrukshästar och norska dölehästar. Jag vet också att han äger Klaras halvsyster, som alltid varit den där drömhästen i färg, ras och storlek. Jag blir så nyfiken på om hon finns kvar i hans ägo, så vi åker och hälsar på. Och där står hon. Fyraåriga Tindra. 

En urusel bild på en fantastisk häst, men vem vet, kanske kan jag ta någon bättre bild i framtiden. Hon är nämligen till salu... 

Kalle hjärta Sandra: del 1

Förberedelser av bröllopsfesten

Här är bildbomb nummer ett från mitt och Kalles bröllop som har taggen #kallehjärtasandra på Instagram. Trots att jag och alla vänner som hjälpt till inför denna dag började långt i förväg med alla förberedelser så blev det ungefär en vecka utan sömn innan det var dags. Att stå för festen helt själv är så mycket arbete. Har man dessutom studerat Pinterest i flera månader i förväg blir inte kraven på sig själv direkt lättare. Vi köpte denna gård för ungefär ett år sedan, och att vi skulle ha bröllop och dans på logen redan sommaren därpå fanns inte någonstans på kartan. Jag ska bjuda på några bilder som visar hur logen såg ut där på höstkanten 2014. 

Den rensning vi gjorde där, med hjälp av våra fantastiska familjer, går ta mig tusan till historien vad det gäller denna gård. När vi i spöregn fraktar bort det dåliga höet som var kvar, när vi kör de otaliga vändorna till soptippen med bråte, när vi bokstavligen dammsög en loge. Ja, jag blir faktiskt lite svettig nu när jag tänker tillbaka på det hela. Men jag hade en bild i huvudet och om det inte blev så som jag tänkt så.. Nej, det skulle helt enkelt bli som jag hade tänkt, inget annat gick jag med på. Och det var tur att jag var så fast besluten om det, annars hade jag nog gett upp gång på gång. Trots det var förberedelserna nästan det roligaste, när en så lång process tillslut leder till en sådan fantastisk dag är det så värt det. Fortsättning följer. 

Att fylla sex år

Idag fyller min brorsdotter Lilly sex år. Det är mer än en hel hand, som hon beskrev det själv. Självklart hade jag planerat in en present som jag visste hon skulle tycka om. Är man sex år finns en hel uppsjö av potentiella presenter, önskelistan skenade mellan en radiostyrd bil, barbiedockor, Dr McStuffins doktorset, kläder, pysselmaterial och så mycket mer. Men jag valde att ge henne ansvar. Uppfödd och boendes på en bondgård så var det liksom på tiden att få det där egna djuret och ansvaret. I kortet hon fick av mig och Kalle började ett snöre som hon fick följa runt i stort sett hela gården. Längs vägen fick hon uppdrag som att visa trix på studsmattan och göra kullerbyttor på gräset. Sedan kom hon fram till fårstallet och när hon öppnade porten till den timrade innerdelen är hennes ansiktsuttryck obetalbart. Det var magiskt att få ge bort den känslan jag så väl känner igen från min egen uppväxt. Att få något totalt oväntat men som man så innerligt vill ha, det får hjärtat ett bulta de där extra slagen.

Tjock - men duktig

Klara har börjat få mycket mer kontinuerlig träning nu, äntligen! Vi fortsätter med samlingsövningarna vi fått i läxa av svärmor, blandat med löslongering och uteritter. Hon måste verkligen bli bättre vad det gäller kalaskulan. Blir så rädd för fång också, det är något jag väldigt gärna skippar. Hur som helst så kämpar Klara på och det märks när man rider att hon vill göra rätt. Så fånigt att säga så, jag har inte trott på det uttrycket förr - men nu vet jag bättre!