Gläntan bortanför källan, det är en plats som jag minns från att jag var barn. Då var den så magisk, ja på alla sätt och vis. Mossa som täckte varje sten, bergigt och fuktigt. Med höga granar runt omkring. En oas mitt i skogen. Jag brukade vara här och plocka smultron, med korna tätt intill, för då gick de här i skogen på sommarbete. I vintras red jag och Kalle hit på våra hästar, och jag fick återigen se att gläntan finns kvar. Idag red vi dit igen, det mossiga landskapet har med tiden växt sig tät med blommor, men fortfarande är där en glänta. Vi tog med oss band och gjorde en hage till hästarna, tog av sadlarna från deras ryggar och använde dem som stolar. Dukade upp frukost med nybakta scones och koppar med rykande hett kaffe. Mamma, pappa och syster kom till oss med fyrhjulingen och där satt vi tillsammans. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och gläntan kändes snudd på lika magisk som när jag sprang här barfota för länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar