Svärmorsdröm

Ja ofta är ju uttrycket svärmorsdröm inte menat åt just svärmodern, men i mitt fall är det just så. Min svärmor är en dröm.  Hon har hästar som hobby och har dessutom inte mindre än tre själv! Hon ägnar sig åt akademisk ridning och ställer alltid upp och hjälper mig när jag behöver det, trots att jag har inriktningen western och bettlöst. Idag var hon hem till oss och höll lektion för mig och Klara i samling inför vår kommande galoppträning. Sedan satt hon även upp själv och visade Klara rätt. Hon är en sådan begåvning, svärmor alltså, och Klara hon är på god väg att bli likaså!

I gläntan bortanför källan

Gläntan bortanför källan, det är en plats som jag minns från att jag var barn. Då var den så magisk, ja på alla sätt och vis. Mossa som täckte varje sten, bergigt och fuktigt. Med höga granar runt omkring. En oas mitt i skogen. Jag brukade vara här och plocka smultron, med korna tätt intill, för då gick de här i skogen på sommarbete. I vintras red jag och Kalle hit på våra hästar, och jag fick återigen se att gläntan finns kvar. Idag red vi dit igen, det mossiga landskapet har med tiden växt sig tät med blommor, men fortfarande är där en glänta. Vi tog med oss band och gjorde en hage till hästarna, tog av sadlarna från deras ryggar och använde dem som stolar. Dukade upp frukost med nybakta scones och koppar med rykande hett kaffe. Mamma, pappa och syster kom till oss med fyrhjulingen och där satt vi tillsammans. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och gläntan kändes snudd på lika magisk som när jag sprang här barfota för länge sedan. 

Utflyktsdag

Idag åkte jag tillsammans med min syster, mormor samt bror med familj till Västanåfallet och Viksjö, Det blev en fantastisk utflykt med många intryck. Det är inte varje dag men får chansen att samla så många från familjen och få uppleva detta tillsammans. Vi har fikat gott, ätit på det stiliga 50-tals caféet i Viksjö och gått på flera loppisar. En dag av absolut högsta kvalitet. Något jag alltid kommer att minnas. 

Fika i bersån - med smått sällskap

Ibland måste jag bara slå mig ner i trädgården och ta en fika, då jobbar jag mer effektivt efteråt. Denna stund kom till efter att jag städat ur stallet och innan jag skulle rengöra ankornas zink-bostad. Så de fick helt enkelt vara med på fikat. Vi har utnyttjat bersån flitigt i sommar och den är så välplacerad utanför ytterdörren och i ett sådant läge att det sällan blåser in och solen aldrig riktigt når en om man sitter i utemöbeln. En riktig oas i allt gårdsarbete.

Tjuvtitt på bröllopsbilderna

Idag fick jag bilderna från bröllopet av vår fantastiska fotograf Josephine! Som jag har längtat - men aldrig varit nervös. Att känna trygghet med fotografen är verkligen av betydelse och jag tvekade inte en sekund på Jossan. Jag bara lämnade över mina tankar och funderingar och hon införlivade allt och lite till!

Det är en hel del bilder så jag vill planera upp några inlägg så de kommer till sin rätt. Jossan var med oss från tidig morgon till sen kväll så allt är verkligen dokumenterat!

Hur som helst, här kommer några glimtar av det som komma skall:

Lobryggans nya look

Innan vi gifte oss för någon vecka sedan lade Kalle om hela lobryggan - så den skulle hålla för alla gäster och för framtida användning. Nu fortsätter bygget under bryggan, nämligen två kaninburar. Jag gillar verkligen inte någon av de burar jag tidigare haft, ofta är de små, av dålig kvalitet och alldeles för dyra. Detta känns som ett bättre alternativ - och mer i min smak!

Från flyttlåda till zinkbalja

De små ankorna har fått ett nytt hem, så här sista veckan innan de ska få flytta ut. Nu badar de helst i vattenkoppen så flyttlådan stod inte längre pall. Ska ut och inspektera marken intill fjäderfähuset och se om/var/hur en damm kan byggas. Ett spännande projekt jag aldrig funderat över förut - men nu känns det helt plötsligt rimligt!

Det gamla skåpet

Jag följde med mina föräldrar till deras sommarstuga för att göra en liten uppfräschning. Vilket resulterade i att jag fick med mig ett överblivet skåp hem. Litet, nätt och så där härligt slitet. Vårat kök går ju en del i grönt så jag tycker det blev en skön detalj med den mintgröna dörren på skåpet. För övrigt har denna möbel tillhört min gammelmormor, och den vetskapen gör mig alldeles varm inombords. Detta skulle hon ha gillat!

Så svetten lackar

Nu har jag semester, och inget speciellt planerat nu när höet till och med är intaget. Nu har jag chans att göra vad helst jag vill! När jag vill! Och överst på min önskelista vid lugnare tider står Klaras otränade kropp. Jag har väntat på att få göra en nystart med henne, en början där jag känner att jag har tid och ork att göra på det sätt jag finner är bra för henne, och för oss tillsammans.

I en vecka har vi nu hållt träningen uppe, varierat mellan löslongering i korallen, ridpass i inhägnad och uteritt. Lite olika mycket träning per dag, det har varit så väldans varmt här den senaste veckan, men det har löst sig fint ändå. Har hört mig för med en vän nu som ska komma och rida ut ned mig så jag får chans att miljöträna henne mer. Ja, svetten ska helt enkelt lacka här, både från kropp och i psyke. På oss båda.

Tillväxten

Ällingarna växer utan hejd, på en vecka är skillnaden häpnadsväckande stor! Dom äter som jag vet inte vad och dricker ännu mer! De fick vara ute på gräsmattan en stund idag och känna på lite av det liv som väntar. Jag vill tro att det var högt uppskattat!