Jag har haft svårt att könsbestämma dem, rättare sagt så klarade jag det inte alls. Men det verkar som att det är två honor, åtminstone har vi börjat få ägg, nästan varje dag! Så otroligt roligt och gott!
 |
| Bild från Google. |
Här är ällingarna bara någon vecka, Kim är den ljusare och Sam den mörka. Lite oklart huruvida Kim är helt renrasig då de tydligen inte brukar skifta så mycket i färg, i dagsläget är hon mörkbrun och ganska svår att skilja från sin svart och grönskimrande syster dock!
Tänk att de nu växt så pass mycket att de lägger så här stora och vackra ägg:
Men gud va snygga ägg! Det ser ut som något från en inredningsbutik :)
SvaraRaderaJa verkligen dekorativa, jag ska nog blåsa ur fler och ha som prydnad :)
RaderaAlltså vilka fantastiska djur! Underbart vackra ägg!!! Ankor är definitivt på min gårdsdröm-lista, blandat med höns. Man kan väl blanda lite? Min kompis har i alla fall en mix haha.
SvaraRaderaSå himla ledsen att höra mer om Klara där. Ni är så himla starka som gått igenom det, och fortfarande gör! Jag vågar inte ens tänka tanken att det skulle hända något med mina. Har tänkt på er massvis sedan dess och blir hela tiden påmind om hemskheten och tänker vilka kämpar ni är är alltså! Får mig också att ta vara på kärleksstunderna med mina lite extra sådär. Livet är så skört. Klara, världens finaste tjej! <3
Ja jag tror man kan blanda lite alla möjliga fåglar tillsammans, jag vill ha fler olika ankraser i framtiden och kanske någon maffig gås!
RaderaAtt man satts på prov denna höst är helt klart ett faktum. Klara var min framtidsdröm. Vi skulle ut på kurser, träna frihetsdressyr, dra timmer, luffsa i skogen, ha picknick med oss i sadelväskan och bli världsvana tillsammans. Hon hade alla kvaliteter jag önskat mig i en häst och min personliga drömras. Lugn, omtänksam och att hon bara var tre år när vi köpte henne kunde man aldrig ha trott!
Jag kommer aldrig glömma den morgonen jag gick ut för att fodra hästarna i hagen, med planer på att ta en tur i landskapet tillsammans med dem. En dag som istället slutar med att den ena inte finns mer. Nergrävd och borta för alltid. Och jag vet inte om jag, Kalle eller Gubben var mest ledsen den dagen då alla drömmar lades några meter under jord. Livet är skört - ta hand om dina goklimpar!