Att fylla sex år

Idag fyller min brorsdotter Lilly sex år. Det är mer än en hel hand, som hon beskrev det själv. Självklart hade jag planerat in en present som jag visste hon skulle tycka om. Är man sex år finns en hel uppsjö av potentiella presenter, önskelistan skenade mellan en radiostyrd bil, barbiedockor, Dr McStuffins doktorset, kläder, pysselmaterial och så mycket mer. Men jag valde att ge henne ansvar. Uppfödd och boendes på en bondgård så var det liksom på tiden att få det där egna djuret och ansvaret. I kortet hon fick av mig och Kalle började ett snöre som hon fick följa runt i stort sett hela gården. Längs vägen fick hon uppdrag som att visa trix på studsmattan och göra kullerbyttor på gräset. Sedan kom hon fram till fårstallet och när hon öppnade porten till den timrade innerdelen är hennes ansiktsuttryck obetalbart. Det var magiskt att få ge bort den känslan jag så väl känner igen från min egen uppväxt. Att få något totalt oväntat men som man så innerligt vill ha, det får hjärtat ett bulta de där extra slagen.

Tjock - men duktig

Klara har börjat få mycket mer kontinuerlig träning nu, äntligen! Vi fortsätter med samlingsövningarna vi fått i läxa av svärmor, blandat med löslongering och uteritter. Hon måste verkligen bli bättre vad det gäller kalaskulan. Blir så rädd för fång också, det är något jag väldigt gärna skippar. Hur som helst så kämpar Klara på och det märks när man rider att hon vill göra rätt. Så fånigt att säga så, jag har inte trott på det uttrycket förr - men nu vet jag bättre! 

Svärmorsdröm

Ja ofta är ju uttrycket svärmorsdröm inte menat åt just svärmodern, men i mitt fall är det just så. Min svärmor är en dröm.  Hon har hästar som hobby och har dessutom inte mindre än tre själv! Hon ägnar sig åt akademisk ridning och ställer alltid upp och hjälper mig när jag behöver det, trots att jag har inriktningen western och bettlöst. Idag var hon hem till oss och höll lektion för mig och Klara i samling inför vår kommande galoppträning. Sedan satt hon även upp själv och visade Klara rätt. Hon är en sådan begåvning, svärmor alltså, och Klara hon är på god väg att bli likaså!

I gläntan bortanför källan

Gläntan bortanför källan, det är en plats som jag minns från att jag var barn. Då var den så magisk, ja på alla sätt och vis. Mossa som täckte varje sten, bergigt och fuktigt. Med höga granar runt omkring. En oas mitt i skogen. Jag brukade vara här och plocka smultron, med korna tätt intill, för då gick de här i skogen på sommarbete. I vintras red jag och Kalle hit på våra hästar, och jag fick återigen se att gläntan finns kvar. Idag red vi dit igen, det mossiga landskapet har med tiden växt sig tät med blommor, men fortfarande är där en glänta. Vi tog med oss band och gjorde en hage till hästarna, tog av sadlarna från deras ryggar och använde dem som stolar. Dukade upp frukost med nybakta scones och koppar med rykande hett kaffe. Mamma, pappa och syster kom till oss med fyrhjulingen och där satt vi tillsammans. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och gläntan kändes snudd på lika magisk som när jag sprang här barfota för länge sedan. 

Utflyktsdag

Idag åkte jag tillsammans med min syster, mormor samt bror med familj till Västanåfallet och Viksjö, Det blev en fantastisk utflykt med många intryck. Det är inte varje dag men får chansen att samla så många från familjen och få uppleva detta tillsammans. Vi har fikat gott, ätit på det stiliga 50-tals caféet i Viksjö och gått på flera loppisar. En dag av absolut högsta kvalitet. Något jag alltid kommer att minnas. 

Fika i bersån - med smått sällskap

Ibland måste jag bara slå mig ner i trädgården och ta en fika, då jobbar jag mer effektivt efteråt. Denna stund kom till efter att jag städat ur stallet och innan jag skulle rengöra ankornas zink-bostad. Så de fick helt enkelt vara med på fikat. Vi har utnyttjat bersån flitigt i sommar och den är så välplacerad utanför ytterdörren och i ett sådant läge att det sällan blåser in och solen aldrig riktigt når en om man sitter i utemöbeln. En riktig oas i allt gårdsarbete.

Tjuvtitt på bröllopsbilderna

Idag fick jag bilderna från bröllopet av vår fantastiska fotograf Josephine! Som jag har längtat - men aldrig varit nervös. Att känna trygghet med fotografen är verkligen av betydelse och jag tvekade inte en sekund på Jossan. Jag bara lämnade över mina tankar och funderingar och hon införlivade allt och lite till!

Det är en hel del bilder så jag vill planera upp några inlägg så de kommer till sin rätt. Jossan var med oss från tidig morgon till sen kväll så allt är verkligen dokumenterat!

Hur som helst, här kommer några glimtar av det som komma skall: