På allvar

När Wille får en pipleksak är det blodigt allvar. Denna fick han av min kompis Evelyn i julklapp. Den höll nog bara 10 minuter innan han "dödat" pipen inuti, men sen springer han omkring med tygslamsan och är så nöjd! Evelyn vet då precis vad han vill ha! Hon fotograferar också hundar, så om ni är intresserade av fantastiska bilder på era fyrbeningar så tveka inte med att kika in här: www.evelynedblad.com 

Inspiration att skapa!

Jag har haft en ovanligt stor inspiration att skapa senaste tiden! Och då menar jag att teckna, det är tillsammans med djur det äldsta och starkaste intresse jag har. Och det gäller att vårda det väl. Man tappar snabbare än man tror! Jag valde att ha ett typ av nyårslöfte i år, nämligen att må bättre. Detta är en av vägarna till det målet, jag mår så gott när jag får ägna mig åt att skapa!

Ibland måste man teckna bara åt sig själv och denna bild är verkligen ett resultat av det. Bit för bit kommer den till liv.

Sista steget är färgläggning i Photoshop, otroligt tidskrävande! 

Året 2015

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Det största jag gjorde, som jag aldrig gjort innan och inte planerar på att göra om, var att gifta mig. En sådan fruktansvärt fantastisk dag på alla vis. Men stressen innan. Åh, hej! Jag tror jag inte har återhämtat mig än.

Genomdrev du någon stor förändring? Jag hade semester, äkta riktig och lång semester, i fem veckor under sommaren. Min första någonsin faktiskt. En stor fördel med att ha ett fast arbete. Annars finns de flesta förändringarna som bevis hemma på gården, med diverse projekt som stall, ankhus och allt som hör djuren till.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en liten knådd kom ut sådär på sluttampen av året.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?  Förutom bröllopet, som känns svårt att glömma, dagen jag fick reda på att jag var gravid, den 8:e augusti.

Dog någon som stod dig nära? Många tunga besked har kommit, men peppar, peppar, ingen har dött.

Vilka länder besökte du? Jag höll mig mest i Sverige men svävade ut en vecka i Kroatien med nära och kära.

Bästa köpet? En hel hop med gamla fönster på en auktion i närområdet – till en billig penning.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att pappa klarade sin canceroperation med bravur! Peppar, peppar, jag håller fortfarande alla tummar jag har att allt går väl framöver också.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Inspiration. Jag känner hur jag mer och mer kvävs om jag inte få låta min inspiration ta över bitar av vardagen. Måla, skapa, teckna, bygga. Jag har redan planerat in mer sådant inför nästa år.

Vad önskar du att du gjort mer?  Tagit hand om mig själv, gjort små saker som gör stor skillnad.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig för jobbet som jag ändå inte kan påverka.

Favoritprogram på TV? Farmen och Bonde Söker Fru. Ser ni något mänster?

Bästa boken du läste i år? Julberättelser av Astrid Lindgren.

Största musikaliska upptäckten? Lee Brice med låten I don’t dance. Som även blev en av bröllopssångerna vi dansade till.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Självförtroende, jag är bra på det jag gör och vågar visa det mer.  

Största framgång på det privata planet? Att jag klarat av ett år med jobb, studier, gården och funnits där för familjen – samtidigt.  

Största misstaget? Inte berättat när jag mått dåligt för fler i min omgivning, jag har a lot of fasad, så att säga.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, men tröttare!

Vad spenderade du mest pengar på? Gården och djuren, utan undantag!

Något du önskade dig och fick? Utökad djurskara, ankorna fick vi i bröllopspresent.

Något du önskade dig och inte fick? Växthuset på plats. Vi grävde och gjorde klart, men orken fanns inte att flytta växthuset från Stolpås Gård till Pottäng Gård.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Var mer nära och kära i all enkelhet, tror jag?

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Den omöjliga önskningen om färre dåliga besked.

Vad fick dig att må bra?  Hästarna, alltid hästarna.

Vem saknade du? Morfar.

De bästa nya människorna du träffade? Jag har hållt mig till de jag redan känner och dom är alla bäst!

Mest stolt över? Min och Kalles kärlek till varandra och gården vi bygger upp tillsammans.

Högsta önskan just nu? Att pappa ska bli friskförklarad.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Prioritera annorlunda och för framtiden!

Julafton i bilder

Mycket har hänt detta år och kommer att hända under nästa. Tråkiga besked har kommit, men också glädjerika. Julen har alltid varit sådär speciell i min familj, och ännu mer speciell har den blivit under de år jag fått spendera den med min make (för nu kan jag ju säga så!). Vi bjöd hem släkten och ställde till med en riktigt varm jul, för precis så kändes den. Varm. Känslosam och viktig. Det är en tid att se varandra och vad vi har att vara tacksamma för. 

Sunnys andra dag på Pottäng

Sunny har utforskat hagen idag på Pottäng och efter att hovslagar Elin varit här och verkat fötterna så fick hon gå tillsammans med Gubben. Hittills verkar det funka bra. Kloka hästar detta. Gubbens tomma blick har åter fyllts av glädje och stolthet över en ny vän, precis som det ska vara:

I sakta mak går livet vidare. Bit för bit fixar vi det tillsammans!

Tråkigheter och nyheter

Det har tagit emot att blogga sista veckorna, baksidan med att ha djur visade sig. Vår fantastiska Klara, unghästen, hoppet och framtiden fick tas bort. För att göra det till en kort historia så fick hon kolik och hennes tunntarm var inflammerad och hade slutat fungera. Det har gått tre veckor och jag tror fortfarande att jag ska se henne varje morgon jag drar upp rullgardinen. Suck. Men en sådan saknad betyder ju bara en sak - att hon var högt älskad. Hon var en i våran familj. Kvar stod Gubben och förstod precis vad som hänt. Inga gälla gnäggningar kom, bara några tysta suckar. Han visste och kände. Sedan dess har han stått vid grinden, ätit sitt hö i tystnad och spanat ut över landskapet.

Hästar ska inte stå ensamma, samtidigt som steget till att skaffa en ny kändes fruktansvärt tungt. Vi började så smått att titta på annonser. Vi vill ju absolut inte sluta med hästar så det fanns ju bara ett alternativ. Då vi varken hade råd, ork eller tid till att köpa en ung nordsvensk igen letade vi istället en häst i Gubben-stil. Vänlig, ridbar, go och erfaren. Vi hittade Sunny, en 14-årig tös som dessutom är Gubben upp i dagen. Man kan säga att hon är den kvinnliga varianten av honom till utseendet. Resten ska vi utforska tillsammans. Och Gubben? Ja, han blev stolt som en fura när han kom in och fick se denna donna i stallet: 

Norrabergets julmarknad 2015

Idag var första dagen på Norrabergets julmarknad i Sundsvall! Jag, Amanda och hennes mamma var där och sålde våra hantverk. En riktigt lyckad dag som till och med gick lite bättre än plus minus noll efter hyra och material. Mycket folk och lite vitt på backen gjorde stämningen fantastisk!