Julafton i bilder

Mycket har hänt detta år och kommer att hända under nästa. Tråkiga besked har kommit, men också glädjerika. Julen har alltid varit sådär speciell i min familj, och ännu mer speciell har den blivit under de år jag fått spendera den med min make (för nu kan jag ju säga så!). Vi bjöd hem släkten och ställde till med en riktigt varm jul, för precis så kändes den. Varm. Känslosam och viktig. Det är en tid att se varandra och vad vi har att vara tacksamma för. 

Sunnys andra dag på Pottäng

Sunny har utforskat hagen idag på Pottäng och efter att hovslagar Elin varit här och verkat fötterna så fick hon gå tillsammans med Gubben. Hittills verkar det funka bra. Kloka hästar detta. Gubbens tomma blick har åter fyllts av glädje och stolthet över en ny vän, precis som det ska vara:

I sakta mak går livet vidare. Bit för bit fixar vi det tillsammans!

Tråkigheter och nyheter

Det har tagit emot att blogga sista veckorna, baksidan med att ha djur visade sig. Vår fantastiska Klara, unghästen, hoppet och framtiden fick tas bort. För att göra det till en kort historia så fick hon kolik och hennes tunntarm var inflammerad och hade slutat fungera. Det har gått tre veckor och jag tror fortfarande att jag ska se henne varje morgon jag drar upp rullgardinen. Suck. Men en sådan saknad betyder ju bara en sak - att hon var högt älskad. Hon var en i våran familj. Kvar stod Gubben och förstod precis vad som hänt. Inga gälla gnäggningar kom, bara några tysta suckar. Han visste och kände. Sedan dess har han stått vid grinden, ätit sitt hö i tystnad och spanat ut över landskapet.

Hästar ska inte stå ensamma, samtidigt som steget till att skaffa en ny kändes fruktansvärt tungt. Vi började så smått att titta på annonser. Vi vill ju absolut inte sluta med hästar så det fanns ju bara ett alternativ. Då vi varken hade råd, ork eller tid till att köpa en ung nordsvensk igen letade vi istället en häst i Gubben-stil. Vänlig, ridbar, go och erfaren. Vi hittade Sunny, en 14-årig tös som dessutom är Gubben upp i dagen. Man kan säga att hon är den kvinnliga varianten av honom till utseendet. Resten ska vi utforska tillsammans. Och Gubben? Ja, han blev stolt som en fura när han kom in och fick se denna donna i stallet: 

Norrabergets julmarknad 2015

Idag var första dagen på Norrabergets julmarknad i Sundsvall! Jag, Amanda och hennes mamma var där och sålde våra hantverk. En riktigt lyckad dag som till och med gick lite bättre än plus minus noll efter hyra och material. Mycket folk och lite vitt på backen gjorde stämningen fantastisk!

Äpplen i miniatyr

Senast på pyssellistan inför Norrabergets julmarknad i Sundsvall stod små äpplen gjorda av lera. Knådade ihop dem igår kväll och målade dem idag, gillar verkligen denna snabbtorkande lera! Tänker mig att alla mina halsband kommer gå för 50:- styck - det är ju sådant jag själv tycker är halv nöjet med att gå på marknader. För det första uppskattar jag stämningen och för det andra vill jag kunna fynda! Därav kommer jag att hålla låga priser.

Julkort

Har knåpat ihop ett julkort som jag ska försöka printa ut ett gäng av inför Norrabergets julmarknad i Sundsvall. Gjord i tusch, inscannat till datorn där jag sedan färglagt i Photoshop. Det tar ganska lång tid, men jag gillar att fixa färgläggningen i datorn. Det blir så skarpa och härliga färger!

Ugglor och rävar

Nu är Amanda och jag igång inför årets julmarknad på Norraberget i Sundsvall. Det är, utan att ljuga, en helt fantastisk marknad! Det brukar vara en sådan härlig stämning, stort utbud på hantverk, massor att äta och smaka, sång och musik, tomtar och allt därtill!

I år har jag haft tusen idéer som vanligt. Ugglor och rävar är två av dem. Dessa är gjorda av en självtorkande lera. Jag har inte använt mig av så mycket lera i mitt hantverk förut, men nu har det intresset verkligen satt in. På kvällarna när tv:n går och lugnet har lagt sig på gården så kan jag knappt sluta göra små figurer. Hela vardagsrumsbordet är fullt, det är tur att karln aldrig klagar.