Denna vår har jag haft mycket mer energi än de senaste två åren, i och för sig kunde jag skylla på graviditeten i fjol. Men ändå. Mandelmanns tvprogram har hjälpt mig mycket vad det gäller inspiration. Som en spark i arslet att komma igång. Jag har länge velat ha en trädgård för självhushållning av grönsaker och rotfrukter och i år kämpar jag till och med mot tjälen för att ligga så bra till tidsmässigt som möjligt. Till vänster om byggnaden på bilden ovan anlägger jag nu en trädgård i pallkragar, med växelbruk i åtanke.
Det blir många pauser med lokal litteratur, te och godsaker. Sånt som får en att orka.
Mamma och pappas hund Raider (som jag är lite av en dagmamma åt) och Gottfrid övervakar arbetet. När de inte sover.
Hästarna fäller sin vinterpäls och det syns hur de trånar ut över markerna och letar i det torra fjolårsgräset efter nya strån. Dom vill ut på bete. Nu.
Jag är alltid lika otålig på att våren ska komma igång, och samtidigt vill jag vara kvar i den här känslan så mycket längre. I början av allt. I starten av året. För i min värld börjar året nu, efter den långa vintervilan.
